Så väljer du avelsdjur utifrån rasspecifika beteenden

Rasspecifika beteenden är egentligen inte unika beteenden, de finns hos alla hundar. Det som är rasspecifikt är att hundar inom en viss ras visar vissa beteenden oftare än andra. Hur uppskattar man att ett beteende blir nedärvt och hur väljer man avelsdjur?

Egenskaper

Det är svårt att definiera egenskaper och det är en svår uppgift att värdera dessa som uppfödare. En egenskap är ofta en samling av beteenden som tillsammans gör att hunden har en egenskap. En egenskap kräver även i vissa fall träning genom rätt miljö och förutsättningar. Åtminstone beror egenskaper till lika stor del av miljön som av genetiken. Det du som uppfödare avlar på är förutsättningarna för att egenskaper ska utvecklas. Vid dina avelsurval ger du möjlighet till att beteenden utvecklas, men det är miljön och förutsättningarna som gör att beteendena verkligen dyker upp.

Dessa gömda egenskaper kallar predisponerade beteenden, med andra ord latenta beteenden, och genom avel har hunden mer eller mindre förutsättningar att lära sig utföra dem. Får inte individen möjlighet att utföra dem, kanske blir bestraffad för just dessa beteenden som genetiken skapat alla förutsättningar för, kan exempelvis aldrig en bra jakthund eller vallhund utvecklas.

Rasspecifikt beteende

Har vi en hund som alltid vallar bilar, cyklar, grannens barn och hundkompisarna har vi en individ som triggas väldigt enkelt till beteendet valla.

Exemplet ovan visar på en individ som har hög frekvens och låg triggernivå till att uppvisa ett beteeende/egenskap. Vid avel är det just frekvensen som är viktig i kombination med låg triggernivå. Det som är bra att titta på är både hur ofta en individ utför ett beteende men också hur lätt individen triggas att göra beteendet. För en individ som både utför beteendet ofta men också triggas lätt att utföra beteendet kan man säga att de har många predisponerade beteenden som sedan kan tränas och skapas förutsättningar för hos sina valpköpare. Paras individen även med en annan individ som visar samma frekvens och triggas lätt - ja, då kan vi förmodas se dessa beteenden även i deras avkommor.

Vi kan med det säga att avlar vi på individen som inte visar beteendet speciellt ofta och även kräver väldigt tydliga triggers, exempelvis ett får rakt framför nosen för att valla, kommer det bli svårt att träna avkommorna. Förutsättningarna är med andra ord väldigt klena för den kommande valpkullen.